Fru Maxa Allt om sparförhållandet

Hej alla, 

Det är jag som är Fru Maxa Allt. Har ombetts, eller föreslagit själv, minns inte längre :) att göra gästinlägg här på bloggen! Jag tänkte skriva några inlägg om den mjukare sidan av vår lilla familjs Maxa Allt strategi. Herr Maxa Allt berättar ju regelbundet om hur det går för vår ekonomi, men hur lever vi egentligen och vad offrar vi för att kunna ha sparkvoter på runt hälften av vår inkomst trots hus och två barn?

Det finns vissa saker som växer fram när man lever ihop, man skapar sig en viss gemensam livsstil. Det är grundläggande för att kunna leva tillsammans tror jag. Herr Maxa Allt och jag har levt ihop i över 10 år. På många sätt var vi oerhört olika när vi träffades men på en punkt väldigt lika. Vi kom båda från familjer där pengar inte fanns i överflöd. Jag kommer inte att gå in på mer detaljer kring detta, det är ett helt eget kapitel om vilka effekter det haft på oss – en helt annan blogg. Så det är viktigt att förstå att vi tycker att det är avgörande inte bara för vår egen skull utan även för att kunna ge våra barn allt det där som en ekonomisk trygghet medför för ett barn och en ung vuxen som vi själva aldrig haft. Så vi har alltid haft en gemensam syn på sparande, det är helt enkelt något man gör och prioriterar. Samtidigt så vill vi inte kompromissa och leva snålt eller leva sämre som ni vet. Vi vill kunna lägga pengar på det som är viktigt, som vi tycker att vi får ut ett värde av att lägga pengar på. Inte snåla för snålandets skull. Göra aktiva val helt enkelt. 

Men för att återvända till vårt liv idag då. Vad offrar vi för att kunna spara alla dessa pengar? Det finns vissa saker som vi väljer att inte lägga pengar på, där inte alla tänker likadant.

Den första punkten som dyker upp i mitt huvud är – vi går aldrig på stan. Vi går relativt sällan på stan efter jobbet för att after-worka med vänner, vi går i princip aldrig på stan på helgen och äter lunch och småshoppar, vi har helt enkelt inte det som intresse. Det har hänt att jag fått ett par timmar för mig själv, bestämt mig för att gå på stan men det slutar med att jag går hem istället för jag vet inte var jag ska börja. Jag gillar det helt enkelt inte. Det sparar vi mycket pengar på. Vad gör vi istället? Vi tar med matlåda till jobbet, träffar vänner hemma och lagar middag eller fikar.

På helgerna aktiverar vi oss med billiga nöjen så som att åka ut i naturområden, åka till lekplatser och ha med oss fika. Vi kan välja något som barnen gillar och betalar inte mer än nödvändigt. Många av våra vänner tycker att det är trevligt att umgås på detta sätt, speciellt småbarnsföräldrar uppskattar att slippa sitta på café utan istället kan släppa ungarna lösa. Det är alltså inget vi saknar heller. En effekt av att aldrig gå på stan är att vi inte köper saker som inte är absolut nödvändigt. Det gör att jag offrar att inte hitta den där härliga dekorationen jag saknar i fönstret, eller den där urgulliga skjortan till sonen, eller de där fina skorna till mig själv. Såna där saker som bara dyker upp. Alltså blir det alltid akut de gånger vi faktiskt behöver något och vi får ut och stressa i butiker i sista stund, vilket vi båda intensivt hatar. Väl där tycker vi att allting är för dyrt och inte sällan kompromissar vi och får med oss något mellanting hem som vi sen inte är nöjda med ändå. 

Den andra punkten som jag vill nämna är begagnat-marknaden. Barn behöver mycket kläder och grejer. Senast idag hämtade jag sonen med byxor där båda knäna på byxorna pryddes av stora hål. Vi är oerhört aktiva i att köpa begagnat – kläder, skor, böcker, tidningar, leksaker, möbler, prylar. Vi bor i ett typiskt mellanklassamhälle där folk mest vill bli av med sina saker och säljer dem billigt. Vi har sparat jättemycket pengar på att köpa begagnade vinterkläder av bra märken till barnen, slit-och-släng dagiskläder, sparkcyklar, porslin, böcker, tidningar osv. via nätet. Det är inte helt ovanligt att vi köper in ett set begagnade vinterkläder och säljer igen året efter för nästan samma peng. Och så säljer vi självklart av våra egna saker. Det är otroligt vad folk köper grejer om priset är rätt. Jag älskar det här kretsloppet! Det är bra för ekonomin, för miljön och för det sociala livet att småsnacka med grannarna. 

Här är det kanske lätt att tro att vi och våra barn går i trasor. Men så är det såklart inte. Man måste lägga lite tid på att hitta guldkornen naturligtvis. Efter ett par försök har vi lärt oss vem som säljer bra grejer billigt och vem som försöker prångla ut skräp. Som sagt, det man inte lägger i pengar på nya saker får man lägga i tid på att hitta bra begagnat. Våra barn har alltid märkesoveraller och skor. Det kompromissar vi inte med. Det ska vara funktionellt så att barnen mår bra och kan leka ute som de vill. Men sen om jag får byta ut hällorna under foten eller det finns fläckar på knäna spelar ingen roll. 

Den tredje punkten jag tänkte skriva om i detta inlägg är transport. Vi åker kollektivt så mycket vi kan. Den här punkten är svår, här kämpar i alla fall jag fortfarande med ett behov av bekvämlighet och tidsbesparing som bara bilen kan ge. Herr Maxa Allt och jag har haft många diskussioner kring att transportera oss till jobbet, framförallt nu när vi har barn på dagis som behövs hämtas även om det är signalfel och alla tåg står stilla. För ett par år sen hatade jag kollektivtrafik intensivt. Jag tyckte att folk luktade illa, betedde sig illa och ville inte för mitt liv sitta inklämd bland dessa i nästan två timmar per dag. För att inte tala om hur mycket jag hatade att passa tågtider. Att bli 40 minuter sen om man missade tåget, istället för den enda minut man var sen när man kunde ta bilen. Jag har till stor del fått ge mig på den här punkten. Jag har gått med på att de pengarna i nuläget är mer värda på vårt bankkonto där de jobbar för oss, istället för att de bränns upp på motorvägen. Men det finns fortfarande en rätt stor gnista i mig som varje gång det är tågstrul blossar upp och jag förklarar högljutt att nu är det dags att börja köra bil igen! Tågkort är giltiga i en månad i taget, efter det vet man inte vad som händer. :)

Fjärde och sista punkten handlar om semestrar. Hur kan man Maxa Allt och samtidigt resa? Vi älskar ju att resa. Det kan vara svårt, helt klart. Semestrar kan bli svindyra för att tala klarspråk. Förra sommaren hade vi sagt att vi skulle boka en sista-minuten. Det visade sig att resebolagen ville ha nästan 35000 kr för en vecka på Cypern med all-inclusive – efter att skolan börjat. Vintern innan ville vi åka till Thailand tre veckor över jul och nyår. En snabb surf på charterbolagens hemsidor gav det fantastiska priset av 90000 kr för vår familj på två vuxna och två barn. Det här är helt sjukt. Jag kan fortfarande inte ta in att folk betalar de här summorna för att åka iväg. Så, våra semestrar utgår från samma strategi som jag nämnt tidigare, det man inte betalar i pengar får man istället betala i tid. Vi bokar flyg reguljärt och finkammar internet efter billiga men bra hotell. Vi är beredda att bo med lite lägre standard, kanske lite längre bort från stranden eller där det saknas restaurang och så vidare. Det kan också skilja i pris på att flyga olika dagar eller olika perioder, om man är beredd att mellanlanda, om man kan åka knepiga tider och så vidare. För 6 år sen var vi i USA, vi flög dit den 11e september... priserna låg på 70% av att åka en annan dag. Så är man inte skrockfull så... Det tar tid. Det kräver tålamod. Men det kan bli ordentligt mycket billigare.  Vi har helt enkelt bestämt oss för att det är inte värt att betala för bekvämlighet, när det finns så många alternativ idag. Man kan boka flyg, hotell och transfer själv. Det finns ingen anledning att betala resebolagen stora summor för att de ska göra det åt en. 

Det här är nog de stora punkterna för oss. Sen finns det såklart många fler knep i vardagen, men de vet jag att Herr Maxa Allt redan skrivit om. Hoppas att ni tyckt att det var intressant att läsa om även denna del av vårt liv. Fråga gärna om det finns någon annan del ni vill veta mer om. Hörs snart igen!





/Fru Maxa Allt

Samtliga bilder lånade från Adobe Stock

Annons med bra sparränta: