Det tuffar på

Tjena alla läsare!

Jag har inte skrivit på väldans länge, orken har helt enkelt inte funnits. Min filosofi är ju att få in rutinen i vardagen och så småningom få det ekonomiska att fungera passivt, och man kan sammanfatta det med att "det tuffar på". Jag tänkte ändå bara stämma av läget lite. Typ hur planen går, hur portföljerna mår och såklart hur jag själv mår.

Försöker sammanfatta vad som har hänt sedan senaste inlägget (vilket såklart är massor...):

Ekonomi

• Blev äntligen befordrad i slutet på förra året så marginalerna blir såklart lite bättre med ca 5 000 mer i lön. Det var en ganska skral ökning så jag hoppas på en extra justering upp nu när lönerevisionen kommer och jag visat vad jag gått för på nya tjänsten.
• Frugan fick också en ganska bra löneökning så vi firade lite extra med Champagne när vi tillsammans kom över den magiska gränsen på 100 000 kr i lön.
• Båda barnen går i skolan nu och föräldradagarna börjar ta slut. Det är såklart lite tråkigt men ekonomiskt är det ju bra. Nu är de också såpass stora att man inte behöver VABa när de är sjuka utan oftast går det bra att jobba hemifrån medan de sysselsätter sig själva.
• Köpte bil, betalade 250 000 kr cash så det fick bli lite lån från föräldrarna (numera avbetalt) och tömma buffertar.
• Flyttade nyligen bolånet till Avanza och sänkte räntan från 1,54% till 1,29%. Det krävdes en amortering på 200 000 kr för att få ner belåningen till 60%, vilket löstes med att tömma buffertarna igen och låna lite igen från föräldrarna.
• De stora köpen ovan eliminerade i princip insättningarna till pengamaskinen, men med ett stabilt belånat boende och inga privatlån så har vi både minskat risken och räntekostnader.

Hälsa

• Både herr och fru Maxa Allt har kämpat med att vara synliga på jobb, göra det lilla extra osv. Inga "gå ner i procent" och sånt för oss så det har varit kämpigt med hämta/lämna barn på skola, aktiviteter och jobba järnet vilket har påverkat oss en del negativt hälsomässigt. Det har dock vänt nu så hoppas stänga året positivt!
• Har hunnit fylla 40! Det kanske låter som en klyscha men jag var smått deprimerad i 2 veckor i samband med detta. Jag har hanterat motgångar hela livet genom att alltid veta att "det blir bättre sen". Nu känns det som att det har vänt och man måste verkligen göra det bästa av tiden.
• Har mått lite skit under sommaren och inte kunnat träna. Dock måste man ju fortfarande grilla och dricka öl så jag har lagt på mig några kilo tyvärr.
• Har precis börjat med sjukgymnastik för min kassa axel så förhoppningsvis kan jag komma igång med träning om några veckor!

Fritid

• Vi vill resa i vinter så vi skippade långresa i sommar. Det blev vår första bilsemester istället! 6 dagar i Tyskland. Tanken var 3 dagar i städer och 3 dagar på stranden i Rügen. Första 3 dagarna blev nice med besök i Hamburg, Bremen och Lübeck. Därefter bar det av mot Swinoujscie i Polen som ligger 5 km från Rügen i Tyskland. Detta var enda boendet som var ledigt när vi för en gång skulle skulle vara lite spontana... jaja, det finns fina stränder i norra Polen också och vi hade ju bil! Men... när vi väl kom fram började helvetet. Boendet var bokat och betalt. Det var en privatlägenhet som någon hade hyrt ut via Booking.com. Problemet var att ingen från boendet svarade i telefon eller på mail, eller vid dörren när vi väl kommit fram kl 20 på kvällen. Efter ca 3h i telefon med Booking kom vi fram till att det inte fanns något ledigt boende på 10 mils radie! De hänvisade till Szczecin, 14 mil söderut i västra Polen. Vi skulle ju ha strandsemester så det funkade ju inte, och vi ville egentligen inte ens vara i Polen! Vi satt boktavligt talat på Lidls parkering mitt i natten och försökte lösa det hela över telefon och nätet. Under tiden glider det in en sänkt BMW med tonade rutor och neonlysen undertill. Dörren öppnas och rök väller ut. Sen stiger det ut en snubbe i läderjacka och 3 brudar i stilettklackar och kortkortkort kjol. Några ställer sig och snackar i mobilen och de andra tar en cigg. Kidsen i baksätet tycker att det ser spännande ut. Det var typ droppen - vi tog bilen hela jävla vägen hem direkt till Sverige. Efter att jag suttit vid ratten i 15 timmar i sträck och var framme kl 6 på morgonen var vi kortfattat sagt inte så nöjda med andra halvan av semestern. Vi hotade stämma Booking.com och förlikade med att de satte in 2500 kr till pengamaskinen. Så, ett tips till er alla! Hyr inte bostäder på nätet som är nya och/eller saknar reviews... MEN! Nu är det över och vi har så sakta släppt det... och istället fokuserar vi på vår...
• Resa till Thailand i december! Det blir en månad med bara slapp, bad och röd curry. Den här gången följer svärmor med vilket blir lite extra intressant...

Pengamaskinen

• Som jag skrev ovan har tyvärr pengamaskinen inte fått särskilt mycket tillskott det senaste året. Dock är det himla trevligt att få in 7300 kr samt 1000 kr i löneväxling på tjänstepensionen varje månad. Dessa investeras direkt till aktier som "känns bra" för tillfället, oftast sånt som har fått onödigt mycket stryk på sistone.
• Pengamaskinen står just nu i 2 400 000 kr (inkl barnspar och tjänstepensioner) vilket känns stabilt. I takt med att den växer ökar även tryggheten då vi numera känner att det kan gå käpprätt åt helvete med båda jobben och vi skulle klara oss bra ändå.
• Det har blivit lite mindre fokus på utdelningar, och flera av mina kassakor (preffar som t.ex. SAS, Tobin och ZetaDisplay) har blivit inlösta på löpande band. Jag var även ganska bra investerad i Oscar Properties Pref vilket ju visade sig vara det största sänket i portföljen (back 24 000 kr i skrivande stund). Jag köpte på mig lite på dipparna och tänker att jag sitter kvar med dem till slutet. Förhoppningsvis får de rätt på böckerna och då har jag en hel del utebliven utdelning att ta igen, alternativt inbyte till stamaktier.
• Det känns stabilt när en standardmånad (ej semester) innebär ca 60 % sparkvot och kan lägga undan minst 30 000 kr. Just nu på buffertar och Thailandskassan men från januari 2020 är det dags att fylla på pengamaskinen också.

Som ni ser ovan har jag exakt på promillen gått jämnt med indexet "OMX Stockholm All-Share Cap_GI". Varför lägga ner en massa jobb när man hade kunnat ha allt i en indexfond med låg avgift? Jo, som ni ser har min portfölj återhämtat sig en hel del sedan i maj samtidigt som jag har en stor riskspridning med ca 90 olika aktieinnehav i 4 olika valutor, några indexfonder och ETFer samt lite hedge på guld (vilket har gått otroligt bra på sistone).

Även om tillväxttakten på utdelningar har minskat, mycket pga inlösen i flera av mina preffar, så är jag nästan ikapp utdelningarna för 2018:

Det bör även tilläggas att jag förväntar mig ca 5 000 kr i räntor från buffertkontona så med det inräknat är jag förbi 2018 redan nu!

Sammanfattning

Som ni ser ovan tuffar det på. Utvecklingen på Avanza har skett nästan helt utan insättningar så det är intressant att se tillväxt mestadels på "ränta-på-ränta-effekten". Jag kan sammanfatta med att det fungerar bra för oss att sätta rutin på livet. "Många bäckar små" är verkligen en klyscha som fungerar. Vi jobbar fortfarande hårt med att motivera våra utgifter, utan att för den delen vara snåla eller ens bry oss om någon budget. Vi hämtar in burkarna från metallåtervinningen som grannen inte pallar panta. Vi jämför elavtal och försäkringar varje år. Vi kör lunchlåda nästan varje dag. Vi köper en del begagnat, framför allt slit-och-släng-kläder till barnen, så länge det är fräscht. Vi säljer våra prylar som vi inte behöver längre, även om det bara inbringar en 20:a. Och därmed kan vi bränna 100 000 kr på att åka till Thailand utan att det känns alltför mycket i plånboken. Vi byter helt enkelt ut bekvämligheter (orken att bry sig om småkostnader, prylar, restaurangbesök osv) mot upplevelser som verkligen ger oss något - så att vi inte bara fokuserar på sparkvoten utan kan Maxa Allt!

Som det ser ut nu är vi "on track" på vår plan att kunna sluta jobba när vi är 51 resp 50 år (2027), om vi vill. Hoppas det går bra för er också och att er vägar mot friheten är lika raka! :)

Annons med bra sparränta:

Sammanfattning 2017 och mål 2018

Jag vill börja denna post med en ursäkt till er läsare. Jag har varit inaktiv som bloggare sedan i maj. Det har helt enkelt inte funnits någon ork att vare sig skriva eller ens följa övriga bloggar. Jag är osäker vad det beror på, men till stor del har det nog berott på nytt uppdrag på jobbet där jag gått från ca 2h effektivt arbete till 9h. Lägg därtill lite sviktande hälsa (småbarnsåren tar ut sin rätt?) och lite bristande motivation så räckte det tydligen att tvinga sig till en paus. Mycket av idéerna jag skrivit om under 2016 och 2017 har blivit en del av vardagen och det kan vara så att jag haft svårt att hitta nya spännande saker att skriva om. Rent investeringsmässigt är min huvudstrategi att vara hyfsat passiv så pengamaskinen har fått sköta sig själv till stor del. Hur det blir under 2018 återstår att se men jag tänkte i alla fall börja med att sammanfatta vårt 2017.

Uppföljning mål 2017

Här kommer grafen!

Som ni ser ovan var det inget direkt upphetsande och jag var länge orolig att jag skulle hamna långt under index. Med hyfsat stark utveckling (mindre fall) i november/december kom jag nästan ifatt och slutade på +8,18% (index +8,71%). Jag är ändå nöjd med resultatet med tanke på tre stora sänken i Byggmax, Fingerprint och H&M. Dessa kompenserades med bra uppgångar i bl a Tele2, Atlas Copco, SAS, Novotek, ZetaDisplay, ABB och investmentbolagen (utom Volati).

KPIer

• Tillförsel till portföljerna
• Mål: 200 000 kr
• Utfall: 166 200 kr
• En klar besvikelse, men vi var ju i Thailand i 2 månader och gapet på 33 800 kr stämmer ganska väl överens med uteblivna insättningar i februari och mars så det är inget jag oroar mig över.
• Portföljvärde (egna konton exkl belåning, pensioner, barnspar och Fru Maxa Allts konton)
• Mål: 1 100 000 kr
• Utfall: 1 061 974 kr
• Vi nådde nästan i mål! Hade insättningarna varit i mål hade portföljvärdet också varit i mål, så on track med andra ord.
• Utdelningar
• Mål: 54 000 kr
• Utfall: 55 888 kr
• En ökning på 84% från 2016, helt otroligt!
• Sparkvot
• Ej mätt, men jag gissar på ca 45-50% så allt är i sin ordning :)

Några händelser under året som är värda att nämna är:

• Betalat av det sista, 35 000 kr, på blancolånet som vi tog för kontantinsats på huset. Känns oerhört skönt!
• Betalat av det sista på ena CSN-lånet. Nu blir det 1267 kr mer över till pengamaskinen varje månad!
• Kryptovalutorna tog verkligen fart i år. Jag hade mineat (producerat själv) en del under 2011-2013 och det betalade sig äntligen. Sålde av lite Bitcoin, Litecoin och Dogecoin för ca 25 000 kr vilket var ett skönt tillskott. Hur jag än gör nu så har jag inte gått back på kryptovalutor i alla fall!
• I samband med ovan har jag även investerat i ett nytt grafikkort för 6 000 kr primärt för spel, men när jag inte spelar står datorn igång dygnet runt för att minea nya kryptovalutor. Med dagens värde drog det in ca 60-80 kr om dagen. Jag har inte sålt några utan väntar såklart på ett genombrott på de nyare valutorna (t.ex. Zcash och Trezarcoin) med klart bättre blockkedjeteknik jämfört med Bitcoin.

När jag startade bloggen satte jag upp ett långsiktigt mål; vi ska bli ekonomiskt oberoende, dvs kunna klara oss på passiva inkomster med samma utgiftsnivå som idag, dvs ca 25 000 kr i månaden. Med hjälp av z2036 grymma sparkalkylator fick jag fram att vi, om vi följer planen och allt går sin väg, kommer att nå detta år 2027. För att ha lite marginal, alternativt kunna leva lite lyxigare, satte vi upp det slutgiltiga målet att få 40 000 kr per månad i passiv inkomst och detta skulle vi kunna uppnå år 2030 enligt kalkylen, vid 51 resp 50 års ålder. Nu är år 2 av denna 15-årsplan avklarat, så hur har det gått?

Som ni ser ovan ligger vi fortfarande lite efter i portföljvärde men har knappat igen lite från år 2016. Den faktiska utdelningen är dock högre än planen så jag känner att vi är on track. Det ser dock tufft ut att nå ett portföljvärde på 1 484 462 kr år 2018, vilket skulle innebära en ökning på mer än 420 000 kr i eget kapital. Fast nu är vi ju inte sådana som backar från en utmaning va, så va fan, varför inte!? 2018, nu kör vi!

Men vänta, hur gick det med övriga mål, hälsa, familj, jobb, fritid, socialt och blogg?

• Hälsa
• Mål: Gå ner till 75 kg och klara milen under 50 minuter.
• Utfall: Nope, hamnade återigen på 79 kg efter julfrossandet och har totalt misslyckats med kondisen :(
• Familjen
• Mål: Mindre bråk och stök och mer harmoni hemma. Mer tålamod med barnen.
• Utfall: Ett Nja - jag tycker att det har blivit bättre men vi har fortfarande (ett evigt) lärande kvar.
• Jobb 
• Mål: Få min första chefstjänst med personalansvar. Sidoinkomst på minst 10 000 kr.
• Utfall: Sidoinkomsterna nådde jag lätt med hjälp av kryptovalutor. Chefstjänsten blev ett misslyckande tyvärr. Kom till 3:e-intervju men av någon anledning sket det sig.
• Fritid
• Mål: Någon planerad aktivitet varje helg, stor som liten. Oftast med familjen, ibland med vänner.
• Utfall: Det funkade bra ända till hösten, där vi tappade lite. Ändå en förbättring!
• Socialt
• Vi ska träffa vänner mer, minst två gånger i månaden. Åka på utflykt tillsammans på helger, bjuda hem dem till oss eller bjuda in oss till dem :)
• Detta funkade också OK, vi nådde nog inte upp till 2 gånger i månaden men nästan.
• Blogg
• Mål: Jag ska skriva minst ett inlägg i veckan, inte nödvändigtvis lika långa som det här. Nå 10 000 träffar i månaden.
• Utfall: Nja, det gick ju inte riktigt som planerat...

Sammanfattning 2017

Rent ekonomiskt gick det bra, vi följer planen. Vi jobbar hårt med den trippla hävstången som jag skrivit om i tidigare inlägg. Vi har fortsatt med hög sparkvot, med fokus på att spara in på onödiga utgifter såsom bekvämligheter (städhjälp, matkasse, uteluncher) och helt enkelt få mest för pengarna. Jag har jämfört alla försäkringar och elavtal via Compricer (annons) och tecknat det billigaste. Gått ner till halvförsäkring på bilen. Handlat i bulk när det är billigt. Tagit med påsar till mataffären istället för att köpa där för 2,50 kr/st. Samtidigt som vi håller ner utgifterna har jag försökt få extrainkomster. Jag har, inspirerad av bloggarkollegan miljonärinnan30, plockat in pant från återvinningskärlen på gården. Gjort enkätundersökningar på nätet medan jag pendlat på tåget. Brutit (mineat) kryptovaluta (typ Bitcoin). Sålt gamla prylar som bara tar plats. Hög sparkvot, höga intäkter och ränta-på-ränta-effekten i våra portföljer tror jag blir nyckeln till att lyckas ekonomiskt. Men ändå har vi inte "snålat" som den oinvigde kan luras att tro. Det som verkligen ger oss någonting har vi spenderat pengar på. Vi har rest utomlands på semester 3 gånger under året. Köpt en TV för 23 000, grafikkort för 6 000, datorskärm för 8 000.

Övriga mål lämnade dock en hel del att önska. Det har helt enkelt varit svårt att hålla upp motivationen. Jag tror jag drabbades av en mini-depression efter att vi kom hem från Thailand. Jag var utvilad, såg fram emot ett par månaders jobb och sedan en skön sommar i Sverige. Att komma tillbaka till jobbet blev lite av en chock med nytt projekt i kaoz och svenska sommaren hände aldrig. Fast besluten att få min första chefstjänst sökte jag typ 10 jobb (och blev bl a kontaktad medan jag var i Thailand) men trots flera intervjuer gav inget resultat. Man söker helt enkelt hellre beprövad (dålig?) chefserfarenhet än att riskera ge chansen till någon ny men hungrig med många idéer... Kanske har LAS att tacka för det? Även om jag var väldigt kräsen i sökandet kan man säga att självkänslan tog sig en törn... Och nu är vi mitt inne i de mörka trista månaderna. Jag har försökt kontra med en uppsättning D-vitamin, multivitamin, Omega-3 och magnesium. Jag tror faktiskt det har hjälpt lite! Men nu är det ju ett nytt år, nya möjligheter och stora förbättringsutrymmen!

Mål 2018

Mina långsiktiga mål kommer fortsatt vara att bli ekonomiskt oberoende till år 2030 (se grafen ovan). På det personliga planet ska jag jobba för bättre hälsa, familjeliv, socialt liv och att helt enkelt ha så kul som möjligt under resans gång. Vi hoppas även detta år på förre sjukdagar för att orka genomföra allt! I år börjar den yngste i skolan (omg!) vilket jag hoppas avskärmar mig från den rikliga bakteriefloran på dagis...

Här är mina konkreta KPIer:

• Tillförsel till portföljerna: 210 000 kr
• Portföljvärde (egna konton exkl belåning, pensioner, barnspar och Fru Maxa Allts konton): 1 450 000 kr
• Utdelningar: 75 000 kr
• Sparkvot: 50 %
• Gå ner till 75 kg
• Klara milen på 55 minuter
• Faktiskt använda mitt gymkort, minst 20 gånger
• Bestiga Kebnekaise
• Bubblare: få mer energi att skriva mer på bloggen!

Det var det det! Hur har det gått för er 2017? Har ni klarat era mål? Nya mål för 2018? Kommentera gärna hur det har gått!

Annons med bra sparränta:

Bytt elavtal - fick 663 kr

En stor del i min resa mot ekonomisk trygghet är #sparadkrona. Det innebär att inte spendera mer pengar än nödvändigt, och framför allt inte mer än vad det behöver kosta för samma produkt/tjänst.

Därför ser jag över mina avtal årligen och nu var det dags för elhandelsavtalet. Det handlar alltså om elleverantören, inte nätägaren som man (tyvärr) aldrig slipper så länge man inte flyttar.

Just elavtalet är min favorit för att det är så enkelt. Inga krångliga villkor att jämföra som på t.ex. försäkringar. Det enda som egentligen skiljer sig åt är kundtjänsten skulle jag tro, och hur ofta behöver man den?

För att jämföra olika elavtal och tjänster har jag använt Compricer (annons) och elskling.se. De bygger på samma idé, att man matar in elområde (postnummer), boendetyp (villa/lägenhet) och årsförbrukning så får man en lista med uträknat pris per kWh. Tar mindre än 1 minut! Eftersom jag alltid kollar rörligt pris är jag medveten om att priserna baseras på spotpris, dvs marknadens produktionspris och denna rör sig dagligen beroende på förhållanden, t.ex. går priset upp om det är torka i vattenmagasinen. Man kan följa utvecklingen per elområde här. Jag matade in samma data hos båda tjänsterna och såg att Compricer låg snäppet billigare på alla leverantörer jämfört med elskling.se.

När man väl hittat nåt man gillar så är det enkelt att byta. Man får mata in sitt områdes-ID och anläggnings-ID, dessa hittar man på sin el(näts)faktura. Det är viktigt att se till att man gör detta i god tid med hänsyn till uppsägningstid som brukar vara 1-2 månader. För att hålla koll brukar jag lägga in en avisering i mobilen till nästa år när det är dags att byta igen.

Det finaste med dessa tjänster, förutom att de snabbt listar de billigaste leverantörerna, är att man kan använda "prova-på"-erbjudanden löpande. Eftersom det finns dussintals leverantörer där ute är det bara att hoppa mellan dem. Jag har varit "ny kund" i mer än 5 år och som det ser ut nu kommer jag kunna fortsätta varva livet ut :)

Just nu såg jag att Fortum var billigast. De har ett litet påslag (inkl elcertifikat) på elkostnaden på 3,29 öre/kWh inkl moms vilket med min årsförbrukning (9400 kWh) blir 309 kr per år samt en årsavgift på 828 kr. Dock ger de just nu en rabatt på 1800 kr (12 x 150 kr) vilket gör att jag betalar 663 kr mindre än produktionskostnaden för elen! De hoppas såklart på att locka många nya kunder som förblir lojala (eller glömska) och faller över på "tillsvidare"-priser. Så länge man har koll och jämför varje år behöver man ju inte drabbas av detta utan kan fortsätta nyttja nya rabatter. Tyvärr är just den här rabatten inte fast utan beroende på beräknad årsförbrukning så man kan inte gå plus på hela räkningen om man bor i en liten lägenhet med låg förbrukning :)

Så gör som jag, lägg en minut, jämför årligen leverantörerna och byt till det billigaste. Varför betala mer för samma sak?

Disclaimer:
Jag är sponsrad av Compricer men har använt tjänsten långt innan dess och hade använt den oavsett.

Annons med bra sparränta:

Högexplosiva pengar

Efter att äntligen hunnit lyssna ikapp på podden #pratapengar hörde jag Nicklas nämna fenomenet "högexplosiva pengar" eller "high powered money" i avsnitt 71. Lyssna gärna på podden, det är väldigt intressanta ämnen de tar upp, på ett lättsamt sätt som passar allt från nybörjare till erfarna investerare. Philip och Nicklas är dessutom riktigt roliga snubbar som är svåra att tröttna på trots alla upprepningar :). Hur som helst, diskussionen handlade om företags operationella hävstång, att den sista 100-lappen är klart mer värd än den första eftersom den första täcker utgifter (löner, lokalhyror, materiel, julfester...) medan den sista är (förhoppningsvis) ren vinst. På ett sätt låter det ganska självklart, men på ett annat sätt är ju en hundralapp alltid en hundralapp.

Detta fick mig att tänka på hur motsvarande funkar i det privatekonomiska. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om Vem vill bli miljonär där jag gör räkneexempel på hur mycket hävstång en genomsnittssvensk skulle kunna få på sitt sparande med hyfsat små medel. Läs gärna detta inlägg om du inte redan gjort det! Rent konkret skulle det innebära att öka inkomsterna och samtidigt minska utgifterna. Simpelt va?

Eftersom detta är, enligt mig, den absolut viktigaste faktorn till att bli ekonomiskt oberoende tycker jag att budskapet tål att upprepas. Repetition är all kunskaps moder, right? Efter att alla utgifter är betalda kommer varje hundralapp utöver det bli direkt vinst. Denna hundralapp kan växa både genom ökad inkomst och genom minskade utgifter. Tillsammans med ränta-på-räntaeffekten blir det en trippel hävstång på pengar som förökar sig. Är man dessutom ung och har tiden på sin sida så är det en fråga om när man blir oberoende, inte om.

Låt oss titta på två snabba exempel.

Kalle. 22 år

• Jobbar heltid, tjänar 19 000 kr / mån brutto
• Får ut 13 000 kr efter skatt
• Har utgifter på totalt 12 000 kr
• Sparar/investerar 1 000 kr varje månad
• Med 8 % ränta/tillväxt är kapitalet 71 400 kr (varav 60 000 kr insatt) om 5 år, alltså en vinst på 11 400 kr.

Kalle löneförhandlar och får upp sin lön till 22000 kr brutto, alternativt jobbar lite extra eller vid sidan för 3000 kr/mån (eller pantar burkar som miljonär innan 30). Samtidigt tar han lunchlåda på jobbet (1000 kr), cyklar istället för att ta bilen (1000 kr) och städar själv istället för att anlita städhjälp (1000 kr). Han bjuder även hem en kompis på middag istället för att gå ut på restaurang en gång i månaden (500 kr). Så här ser det ut då:

• Jobbar heltid, tjänar 22 000 kr / mån brutto
• Får ut 15 000 kr efter skatt
• Har utgifter på totalt 8 500 kr
• Sparar/investerar 6 500 kr varje månad
• Med 8 % ränta/tillväxt är kapitalet 464 000 kr (390 000 kr insatt) om 5 år, alltså en vinst på 74 000 kr.

Kalle har med hjälp av lite extra inkomst, lite extra sparande och investeringar med lågt räknad avkastning 8 % (12 % i genomsnitt på börsen mellan 1990-2013) ökat sin operationella hävstång (sparandet) med 550 %!

Om du som läser detta har ett lågt eller obefintligt sparande idag är det extra kul. Varenda krona du tjänar och sparar ger en procentuellt högre hävstång.

En intressant diskussion jag ofta hör är när man kommer upp i högre löner där man börjar betala statlig skatt (20 % extra skatt för inkomst över 37 675 per månad inkomståret 2017). Ofta kan man känna att det saknas incitament att jobba mer eller att kämpa för en löneförhöjning. Kanske tycker man att det lönar sig mer att kanske gå ner i arbetstid med samma lön. Enligt principen med den operationella hävstången är ändå så att varje extra krona räknas.

Snabbt exempel:

Nisse, 32 år

Jobbar heltid, tjänar 40 000 kr / mån
Får ut 27 200 kr efter skatt
Har utgifter på totalt 20 000 kr
Sparar/investerar 7 200 kr varje månad

Nisse löneförhandlar och får upp lönen med 2000 kr till 42 000 kr / mån. Hälften av löneförhöjningen försvinner tyvärr i skatt men han kan spara 1 000 kr mer varje månad utan att göra något annat. Efter skatt är inkomstökningen måttliga 2,5 % medan den operationella hävstången ökar med 14 %. Räkna alltså inte bara inkomstökningen netto utan hur mycket mer pengar du får på sista raden! Ofta lockas man av att öka sina utgifter när inkomsterna ökar och det bör poängteras att det såklart motverkar den positiva effekten. Just don't do it!

Gör gärna räkneexempel på dig själv på z2036 sparkalkylator. Från din situation idag och var du skulle kunna hamna om du på något sätt tjänade lite mer och samtidigt spenderade lite mindre. Vilka kostnader kan du dra ner på? Utmana dig själv! När du väl kommit igång inser du förmodligen att det är roligare att spara pengarna än att spendera dem!


Annons med bra sparränta:

Tillbaka - reflektion efter 2 månaders frihet

Det har gått ett bra tag nu sedan senaste inlägget! Jag har varit tillbaka i Sverige sedan 10 mars och det tog inte många timmar innan man var tillbaka i ekorrhjulet. Jobb, dagislämning, vinterkläder, tvätt, ställa på bilen, starta bredbandsabonnemang osv. Det ledde ju såklart till att hela familjen blev brakförkylda så därför har jag inte riktigt orkat blogga. Totalt var jag mer eller mindre sjuk i 4 veckor... MEN, nu är det dags att sammanfatta hur det har varit med 2 månaders frihet i Thailand. Detta blir alltså inget inlägg om sparande eller börsen utan hur det var att få känna på en försmak av våra långsiktiga mål: ekonomiskt oberoende och vinterhalvåret på varmare breddgrader.

I förra inlägget nämnde jag alla förberedelser och hur de första två veckorna kändes. Då var allting nytt och fräscht - jag menar, två veckor är som en vanlig semester. Den viktiga frågan som vi ville ha svar på var ju hur det skulle kännas med två månader när nyhetens behag avmattats. Att få någon sorts vardag i Thailand. För det har ju varit vårt långsiktiga mål, två månader eller längre vid varmare breddgrader under vinterhalvåret - varje år. Att möjliggöra sådana resor när föräldradagarna är slut kräver en hel del pusselbitar som måste falla på plats, såsom: ekonomin (det kostar en del), skolan (barnens skolplikt måste lösas på nåt sätt), jobb (tjänstledig alternativt jobba deltid på distans) och såklart att samtidigt hålla fortet hemma (huset, bilen, övrig familj, åtaganden). De tre sistnämnda blir praktiska frågor som får hanteras när det väl blir dags. Då återstår det ekonomiska som också är det mest självklara hindret för gemene man att bara skita i allt och dra.

Så vad kostade kalaset?

Vår tanke är att det hela ska finansieras av passiva inkomster, och för att veta när i framtiden detta upplägg kan bli verklighet varje år har vi följt upp den rent ekonomiska aspekten: Vad kostar det att ta med hela familjen till Thailand i två månader? Under planeringen gjorde vi en budget... förlåt, antagande om vad vi trodde det hela skulle kosta. Jag gillar inte konceptet budget eftersom det det är begränsande och ineffektivt. Istället brukar jag vilja räkna på behov och helt enkelt allokera vad som behövs och inte en krona mer och flytta fritt mellan olika poster (boende, nöjen, mat osv). Om vi hade satt en budget på t.ex. "nöjen" på säg 20 000 kr hade man ju varit lockad att bränna allt oavsett om det kändes nödvändigt eller ej. Ungefär som på de flesta företag och statsbudgeten... Gick lite off topic där, men hur som helst var vårt antagande om totalkostnad på resan 100 000 kr för hela familjen, 2 vuxna och 2 barn (4 och 6 år). Den faktiska kostnaden blev... *drumroll*...

Thailand - totalkostnad för 2 vuxna och 2 barn (4 och 6 år):

• Vaccin: ca 4000 kr
• Visum (som råkade bli gratis, räknar resa till ambassad): 250 kr
• ToR flygplats: 500 kr
• Reseförsäkring 15 dagar (utöver 45 dagar som ingår i hemförsäkring): 1770 kr
• Flyg: 22985 kr
• Boende: 33412 kr
• Kortköp: 2933 kr
• Kontanter: 30777 kr

Summa: 96 627 kr

Pretty damn close till vårt antagande, eller vad säger ni?! Eftersom vi inte hade budgeterat betalade vi endast för det som var motiverat, varken mer eller mindre. Vi snålade inte, men vi brände inte en massa pengar heller som man ju kan bli lockad till när man är på semester. 

En fin biverkning av en såpass lång utlandsvistelse är att det samtidigt blev besparingar på fasta kostnader.

Thailand - fasta besparingar på hemmaplan:

• Bilförsäkring: 486 kr
• Jojokort: 3316
• Fordonsskatt: 210 kr 
• Bredband: 556 kr
• El/uppvärmning (ca): 900 kr
• Vatten (ca): 400 kr

Summa: 5868 kr

Om man räknar med besparingarna kostade det oss alltså 90 759 kr att åka iväg till Thailand i två månader. Om vi hade lyckats hyra ut vårt hus (dvs inte haft krav med någon sorts (in)direkt personlig relation) hade det blivit klart billigare då vi hade kunnat räkna minst 11 000 kr netto per månad till reskassan.

Gällande boende tittade vi på billigare alternativ men som ändå hade pool, helst kök/kokvrå samt OK läge (nära strand) då vi inte ville hyra bil men ville ha smidig logistik med småbarn. Vi bokade allt i förväg men såg till att allt var avbokningsbart ifall vi skulle ändra oss på plats. Eftersom denna resa till viss del var "recon" för framtida resor ville vi besöka flera ställen, inte stanna på en plats och då var det mer hotell/lägenheter än hyra hus som var aktuellt. Vi insåg snabbt att det inte direkt är standard med rum/lägenheter som har 4 bäddar. 90% av alla val var dubbelrum. Efterfrågan var nog större än tillgången vilket förmodligen trissade upp priserna en del. Skrev vi in verklig ålder på barnen (4 resp 6 år) föreslogs det hela tiden att "barn under 12 år sover gratis i vuxens säng" och då presenterades såklart billiga dubbelrum överst... Vår tanke om det: Aldrig i livet! :) 4 bäddar ska det vara, och helst separata sovrum. Sömnen är inget man ska kompromissa med och därför fick det kosta mer än vi ursprungligen trodde. Om vi åker på långresa i framtiden blir det nog på månadsbasis och då räknar jag med att nästan kunna halvera boendekostnaden. Det finns finfina villor på typ 180 m2 som man kan hyra för 6 000-7 000 kr i månaden, fast då är det några km inåt land och bil blir ett krav.

Som jag nämnde i förra inlägget finns det en enorm finansiell post i form av skolavgift som skulle tillkomma i framtiden. Den är hyfsat enkel att räkna på, ca 17 500 kr per barn för 2 månader eller 30 000 kr per barn per termin (5 månader) vilket skulle innebära 28 % av hela vistelsens kostnad för 2 månader. Helt klart något att ta i beaktning alltså om man är en barnfamilj som planerar långledigt utomlands.

Så hur var resan då?!

Jodå, tack, det var bra. :)

Long version: eftersom vi inte ville fastna på ett ställe utan reka läget på olika platser och olika boendeformer blev det nästan aldrig att vi stannade mer än 10 dagar på samma boende. Fördelen var såklart att vi aldrig tröttnade på stället. Det hade ju varit ganska hemskt ifall man hade förbetalt ett boende i flera månader och sedan inte gillat platsen eller boendet. Nackdelen var att vi aldrig kände oss riktigt hemma någonstans. Det var liksom lite som att ha 5 st 2-veckorssemestrar på raken. Efter ett tag började vi sakna vissa saker hemifrån. Barnen saknade sina rum, leksaker och kompisar, samt skolan/dagis. Medan vi jobbar tillbringar ju barnen hela dagarna där och gör ofantligt mycket olika saker och aktiveras både fysiskt, mentalt och socialt. Det är svårt att underhålla två kids i två månader... efter ett tag blev de få leksakerna de fick med sig trista, utflykterna blev inte så unika och nya kompisar var inte så lätt som vi hoppades. Om de väl lyckades träffa en kompis på ett ställe efter några dagar så var det ofta att antingen de eller vi skulle vidare. Barn är ju bra på det sättet, att de kan bli kompisar på 2 minuter, men det var helt enkelt svårt för dem att rota sig. Som tur var hade barnen varandra, och såklart var sin iPad...

Vi började resan med stopp en natt i Hua Hin. Vi var osugna på just Hua Hin, vet inte riktigt varför, men det vi hade sett och läst hade inte riktigt imponerat. Eftersom vårt boende i Huay Yang inte var tillgängligt förrän andra dagen passade det ju bra med ett stopp på en dag i Hua Hin. Dels slapp vi stressen att åka buss 40 mil direkt efter en 11-timmars flygresa och dels kunde vi reka stället på plats - kanske blev vi övertygade om att komma tillbaka?

Svaret blev... NEJ. Första intrycket på resan blev total katastrof och vi började ifrågasätta vad vi egentligen hade gett oss in på. Det började med lite småtjafs vid busstationen om en taxi till hotellet. Jag visste att det var max 2 km men med full packning och 2 barn var taxi det enda alternativet. De taxichaffisar som hängde på stället visste såklart detta och såg sin chans att blåsa turisterna, särskilt de med småbarn. Jag ger mig liksom inte så det tog 20 minuter av fruktlöst letande innan jag skamset fick gå tillbaka till första snubben och betala hans överpris, för att åka i en genomrostig pickup med trasiga säten och utan säkerhetsbälten...

Nåja, vi kom i alla fall fram till hotellet som låg mitt i smeten och verkade trevligt. Det hade pool och barnen doppade sig på direkten. Det var ju ganska nice ändå... eller?

Det var dags att äta middag och då måste man ju ta ut pengar, för kort funkar ju knappt någonstans i Thailand. Hittar en automat och stoppar in kortet. BAM! Skärmen blir helt vit, automaten fryser och kortet svalt. Det är alltså vårt Coop-kreditkort som vi laddat med 30 000 kr eftersom de inte har någon uttagsavgift eller valutapåslag. Efter att ha fått hjälp av den otroligt snälla butiksägaren att ringa till banken lyckades de starta om maskinen men kortet var borta. Suck... tur att vi hade fru Maxa Allts extrakort i alla fall! Medan jag tjafsade med banken gick hon till nästa automat för att ta ut pengar så länge. Efter 20 minuter sågs vi igen och då berättar hon att hon inte fick ut några pengar, det stod nåt meddelande på thailändska. Jag tyckte mig minnas vad det var för meddelande och tog kortet och hennes kod och gick iväg och försökte. Fel kod. Hm... måste ha tryckt fel. Skriver in koden igen. BAM! Kortet svalt. Men man har väl 3 försök?! Ja, men tydligen hade fru Maxa Allt också matat in fel kod vid första försöket... så, vi stod där mitt i Hua Hin, sent på kvällen, med hungriga barn och vuxna och inga pengar... stämningen var inte direkt på topp och drömresan började med en timmes bråk om vem som gjort fel innan vi fick enas om att det var ett missförstånd och att vi båda var stressade.

Eftersom vi var väl förberedda (inte som tur var alltså) hade vi 3 kreditkort till att ta av (alla såklart utan årsavgift = #sparadkrona) och på Bank Norwegian kan man faktiskt ta ut pengar utan att betala ränta från dag 1 vilket är ganska unikt. Det kommer på fakturan sen som vilket köp som helst, vilket faktiskt möjliggjort oss att säga upp alla våra debitkort kopplade till lönekonton hos storbankerna. Vi kunde inte nå våra 30 000 kr som nu låg bakom två spärrade Coop-kort, men Bank Norwegian räddade oss under resten av hela resan, även fast vi fick betala valutapåslag och uttagsavgifter.

Efter en smått irriterad middag var vi tillbaka på hotellet igen. Eftersom det var i de gamla fiskarkvarteren i Hua Hin var byggnaden typ "K-märkt" och hade en hel del pittoreska originaldetaljer. Det visade sig att detta innefattade fönster utan glas i barnens rum och 1 cm glipor i väggarna, både ut mot gränden och mot grannarna... det var lite kul i början att höra grannarna kissa och bajsa, det blev mycket fniss med barnen. Men det hela tog en småtrist vändning på natten...

Vid 22-tiden rusar sonen ut och vrålar att någon är på hans rum. Vi flyger såklart ur sängen och kastar oss in i hans rum. Tomt. Det är då vi upptäcker att hans fönster saknar glas och folk som går precis utanför, lite småfulla, såklart hörs som om de hade stått precis intill. Hoppas folk inte springer mer där ute... det är ju vardag. Hoppas...

Nja. Hoppas kan man ju! Det sprang folk där fram till 3-tiden på natten. Vi var trots allt "mitt i smeten". Men det var ändå inte det värsta. Bara minuter efter incidenten med sonens dödsskräck hör vi att grannen ovanför fått hembesök...

"My name is Silvio. You're beautifuuuul. Bella! Bella!" Smack! Fniss, fniss, fniss. "BELLA!" Sen: Humpa humpa, oooh, aaah. Tja, det går väl över på några minuter. Fel.

-"Pappa, vad gör de?"
-"De... brottas. Inget att vara orolig för..."

Låt. Det. Bara. Ta. Slut. Man vill ju inte gå upp och banka på dörren direkt. Kan bli lite otrevlig stämning. Det tar nog slut snart. Snart så... Så låg vi och tänkte men kl 03 fick jag nog och sa till vakten vid receptionen. Han kunde dock 0 ord på engelska men jag fick honom att gå och titta till i alla fall. Äntligen tyst... i 5 minuter. Sen: "Bella! Bella! You're beautifuuuuuul..." Humpa humpa. Silvio, den jäveln, höll på till kl 05. Vårt värsta semesterdygn var därmed ett faktum.

Hua Hin må ha trevliga egenskaper, men det kommer vi aldrig få veta. Aldrig mer Hua Hin. Ever.

Egentligen skulle vi ta tåget ner till Huay Yang, främst för att det hade kostat oss 50 kr men även för själva äventyret. Sonen är fullkomligt tokig i tåg och det hade kunnat bli en kul upplevelse. Tyvärr så hade det regnat fruktansvärt mycket de senaste veckorna, de värsta regnen på 40 år, och järnvägar, vägar och broar hade spolats bort. Tågen var helt inställda, men vägarna hade militären precis lyckats åtgärda med provisoriska broar och vattenpumpar, så vi lyckades ta oss ner till vår nästa destination med taxi. Det kostade 500 kr men det fick det vara värt. Det blev faktiskt en väldigt bekväm resa och vi kunde kompensera lite av sömnbristen från natten.

Huay Yang - It's a jungle out there.

Huay Yang är en liten fiskarby med ca 5 000 invånare, varav nästan 1 000 svenskar. Det dröjde inte ens ett dygn innan vi blev star struck av Kjell Bergqvist, Babsan och Anders Lundin. De har definitivt hittat sitt smultronställe! De flesta kommer hit för lugnet, här råder ingen trängsel, hit når inga charterresor. Det finns en hel del enklare restauranger men inte så mycket mer. Söker man fest, shopping och äventyr ska man nog titta någon annanstans (Hua Hin?). Vi blev varse redan första kvällen att detta var en väldigt utspridd by, ungefär 2x5 km. Närmaste affär var nästan 2 km bort och alla (verkligen alla) hade hyrt en moppe eller saleng, moppe med sidovagn. Grannarna var supertrevliga och efter "hej" erbjöd de direkt att skjutsa oss till närmaste affär så vi kunde fixa förnödenheter. Därefter gick jag till grannrestaurangen och bad om tips om att hyra saleng, och vips erbjöds jag skjuts till uthyraren utan att ha spenderat en Baht hos dem. Väldigt skön stämning alltså!

Här mötte vi upp en kompis med familj från Sverige i en vecka och delade på en beachfront villa och hade egen pool och jacuzzi. Stranden var väldigt fin och framför allt så var det ingen trängsel. Man kunde definitivt vara själv om man ville och inte ha någon som stör på flera hundra meter. Skönt!

Med våra salenger körde vi runt och utforskade stället. Vi planerade en utflykt till vattenfallen vid bergen mot Burma. Tanken var att vi skulle ta moppen genom en viadukt under motorvägen men dessvärre var den översvämmad. Vad gör vi nu? Jo, when in Thailand... vi följde strömmen och hamnade i servicefilen på motorvägen, mot trafiken i 500 m till vi kunde göra en u-sväng, och sedan köra 500 m mot trafiken åt andra hållet tills vi kom på rätt avfart. Wow, vilken upplevelse! Här kan man verkligen påstå att resan var målet, särskilt eftersom vattenfallet var visade sig vara stängt när vi väl kom fram. Som tur var kunde vi göra ett nytt försök dagen efter och se vattenfallen.

Nackdelen med att bo i en liten by är att antalet aktiviteter är något begränsat. Visst kunde man åka på heldagsutflykter till t.ex. Hua Hin (13 mil), men det fanns inte mycket att se inom 5 mils radie. Stannar man i månader får man helt enkelt göra längre utflykter och kanske övernatta några dagar någon annanstans. Vi skulle egentligen åka vidare till Khao Lak efter 10 dagar men eftersom väderleksrapporten spådde regn varje dag de kommande 10 dagarna bestämde vi oss för att avboka boendet där och hitta ett nytt hus i Huay Yang och stanna 10 dagar till. Som semester kändes totalt 3 veckor här precis lagom.

Bra täckning även på landet!

Som jag nämnde i början finns det vissa saker man bör tänka på om man stannar längre. Det absolut viktigaste är väl det sociala, att man bor någonstans där andra likasinnade bor en längre tid så man lär känna nya människor, både för vuxna och barn. Det andra är att man hittar någon sorts sysselsättning, särskilt på dagtid om barnen är i skolan. Några veckor utan att ha något att göra kändes soft, men sen då? Här får vi fundera på ifall man kanske kan fixa eget företag eller kanske jobba på distans med något roligt. Kanske bli trader? En sista grej som jag personligen verkligen saknade var min dator. Jag är en sån som inte gillar laptops och surfplattor utan vill ha min gamingdator med stor skärm, tangentbord och mus. En stor TV hade också varit trevligt. Det kan man kanske leta efter när man väljer boendet då det knappast går att släpa med från Sverige. Alternativt köpa på plats och sälja när man åker, vilket också kan bli bökigt. Att få med sig sin dator på 20 kg känns inte heller så realistiskt, men det finns numera fullprestandadatorer i mikroformat så en sådan hade man kanske kunnat klämma ner i bagaget. Detta är ju ytterst personligt men jag är säker på att det finns fler nördar där ute som suktar efter friheten... :)

Nåja, vi åkte ju till fler ställen också! Nästa ställe på tur var Kata Beach på Phuket, ett välkänt mål för många svenskar. Tanken från början var att ta tåget hit, men efter lite närmare efterforskning skulle det kräva tågbyte 2 gånger och en restid på mer än 10 timmar, samt att släpa familj och bagage till och från stationerna. Här tog vi ett, för familjen Maxa Allt, ovanligt bekvämlighetsbeslut och chartrade en egen minibuss. Det var en resa på nästan 9 timmar och kostade oss 1 800 kr, men vi blev körda från dörr till dörr, kunde sova i bussen osv. Förmodligen ofantligt mer bekvämt om än mindre äventyrligt än en tågresa.

Första intrycket av Kata Beach: kaos-chock!

Kata Beach.

Jämfört med Huay Yang var detta rena vilda västern. Trängseln var total och trafiken var helt galen. Vi bodde på andra sidan huvudgatan och behövde korsa den för att komma till stranden. Det finns inga övergångsställen, trafikljus eller ens trottoarer. Att korsa vägen med två småbarn var minst sagt besvärligt. För att slippa detta fångade jag en tuk-tuk och frågade vad han skulle ha för att köra oss 800 m till stranden. 200 Baht (50 kr)! Alltså som typ 3 luncher. Helvete vilket ocker tänkte jag, och erbjöd 100 som var ett mer humant överpris. Snubben bara vände sig om och rivstartade därifrån. WTF! Efter några försök till blev jag medveten om tuk-tuk-kartellen. Alla förare samarbetar och det går helt enkelt inte att pruta. De vet att de rika, feta turisterna har råd. Efter lite googling visar det sig att Phukets kommun accepterar dessa priser som "högsta taxa" men att man såklart kan pruta. Förutom att det inte gick att pruta... så vårt planerade tuk-tukande överallt slutade istället i många promenader, ibland med livet som insats. Inte fan kommer jag stödja kartellen, aldrig!

Fin utsikt över Kata Noi, Kata Beach och Karon Beach längst bort.

I Kata Beach kan vi konstatera att stranden var av toppkvalitet, och det fanns en hel del restauranger och shopping. Men på något sätt kändes det inte som charterbolagens annonserade "barnparadis". Som nämnt var trafiken ett enda kaos och trängseln med tusentals ryssar på stranden var ett faktum. Som semesterställe var detta "OK", men förmodligen inget vi skulle återvända till, och definitivt inte mer än 2 veckor. Efter 10 dagar gav vi oss vidare norrut på Phuket till Kamala Beach.

Kamala beach.

I Kamala hade vi hyrt ett eget hus med pool. Det fanns en annan lägenhet på tomten men som tur var var den inte uthyrd vilket gjorde att vi hade poolen för oss själva. NAJS. Här var det mycket lugnare, men fortfarande mer liv än Huay Yang. Stranden var fin, men inte riktigt i samma klass som Kata Beach. Det var i alla fall inte i närheten så trångt så vi var ändå mer nöjda. Här kunde vi slappna av och bara ta det lugnt. Vi hade valt ett boende en bit ifrån staden och stranden med planen att åka mer tuk-tuk, men kartellen var väletablerad även här så det blev många promenader och inte så mycket häng i stan som vi tänkt. Men det funkade bra, vi valde stället för lugnet och sparade utflykterna och aktiviteterna till nästa ställe, där vi visste att det skulle finnas ett stort utbud. Efter 10 dagars slappande chartrade vi ännu en minibuss och begav oss till Ao Nang i Krabi, en av våra gamla favoriter från vår smekmånad för 8 år sen.

Railay beach utanför Ao Nang.

Här var det lite mer liv, många bra restauranger och en del barer. Efter tidigare erfarenheter i Phuket blev vi oproportionerligt glada av att få se trottoarer på gatorna. Äntligen kunde vi strosa omkring i lugn och ro utan rädsla för liv och rem. Detta är min favoritbas för utflykter i närområdet. Härifrån kan man ta sig till några av de finaste öarna och stränderna i Asien på mindre än 20 minuter med båt. Det kostade familjen 600 Baht (150 kr) för att åka till närmaste strand tur och retur.

Kajak i mangroveskogen.

Man kan även ta utflykter på inlandet i djungeln där det finns underbara vattenfall, varma källor, forsränning, elefantridning och kajak i mangrovedjungel. Det sistnämnda var faktiskt min favoritutflykt på hela resan. Vi hyrde två kajaker och paddlade med var sin unge, tillsammans med en guide, ut i djungeln där träden hängde över oss och där vi såg apor, krabbor och varaner. Sjukt häftigt!

Phra Nang utanför Ao Nang, en av sydostasiens vackraste stränder.

Vi gjorde i princip utflykter nästan varje dag vilket kändes ganska intensivt men väldigt kul. En halvdagsutflykt med transport och guide kostar ca 500 kr för hela familjen (efter prutande) vilket känns väldigt överkomligt, även för en snåljåp som mig. Så även om man stannar länge finns det saker att hitta på i flera månader samtidigt som man kan hitta lugnet mellan aktiviteterna, vilket är väldigt positivt. Vi kan konstatera att vi fortfarande verkligen gillar Ao Nang. Det slutade som en av våra favoriter på resan och vi kan definitivt tänka oss att komma tillbaka i minst en månad. På längre sikt tror vi dock att Huay Yang är bättre, alternativt en kombination typ en månad här och 3 månader där. Frågan är om det ens skulle vara möjligt då det inte finns någon svensk skola i området vad vi vet.

Klongdao beach på Koh Lanta.

Efter Ao Nang tillbringade vi sista veckan på Koh Lanta vilket låg ca 90 minuters bilfärd från Ao Nang. Koh Lanta är känt som "svenskön" och inte oväntat är de flesta turisterna här svenskar. Extra intressant för oss är att det även finns en svensk skola här. Man kan konstatera att likheterna med Huay Yang är många, lugnt med fina stränder och god mat, men några skillnader. Koh Lanta är mycket mer exploaterat än Huay Yang. Här finns charterhotellen på rad längs stränderna. Men även fast det finns mycket folk och många hotell kändes det aldrig trångt eftersom eftersom stränderna är många och ofta långa. Det finns nog mer att göra här än i Huay Yang, men vår slutsats är nog att det är mindre "turistigt" och mer genuint i Huay Yang, så det hade nog varit vårt val i framtiden för en längre vistelse. Eftersom detta var sista veckan på resan kan vi erkänna att vi var lite mätta på thaimat och bad och strand och en viss mån av hemlängtan hade faktiskt rotat sig hos oss alla, så vårt intryck kanske inte var helt rättvist.

Vill vi göra fler långresor, är det värt att spara som en galning?

Vårt sammanfattade intryck var att det kändes riktigt trevligt och lyxigt att vara iväg i hela 2 månader från den blöta, svenska vintern. Att aldrig frysa, stressa med dagislämning och hämtning, pendla... det var saker som direkt gav effekt för allas vår mentala hälsa. Hade vi ens velat göra nåt liknande igen? Absolut! Eftersom denna resa var lite av ett experiment och "recon" har vi såklart dragit lärdomar och för framtida resor hade vi format lite annorlunda. Här är några av de lärdomar, beslut och problem vi hade tagit i beaktning vid en framtida längre resa:

1. Besöka en, kanske 2 lugnare platser såsom Huay Yang och Koh Lanta med svensk skola på plats.
2. Boende minst en månad i taget på varje ställe, i hus eller lägenhet med ett bra kök. Helst hus med pool och fiberuppkoppling. Längre vistelser på samma ställe bör göra det lättare att lära känna nytt folk, både för oss och barnen.
3. Hyra bil skulle vara ett måste, fixa internationellt körkort i förväg. Vi kommer inte att betala dubbla hyran för boende på stranden och bil är bra om man ska storhandla, åka till närmaste större stad osv. Inte fan blir det mer tuk-tuk...
4. Försöka få med fler personliga prylar, såsom leksaker, dator, laptop. Kanske med någon fraktfirma eller bara betala för en extra resväska. Hyr vi bil blir det ju inte så jobbigt att släpa på bagaget.
5. Försöka hitta ett sidoprojekt som man kan pyssla med när man tröttnat på stranden och Mai Tais. Det hade varit riktigt nice om man hade kunnat få en deal med nuvarande jobb om att jobba 50 % på distans. Kanske till och med är lättare än att få tjänstledigt i 4 månader? Annars, något sorts eget företag, eller varför inte bli trader som jag nämnde ovan?
6. Undersöka möjligheten att få skolpengen med sig. Det är tydligen väldigt svårt men inte omöjligt. Det hade klart underlättat att spara 60 000 kr i skolavgift per resa.
7. Kanske bjuda ner någon kompisfamilj att besöka oss ett par veckor? Det var kul att dela hus med en vän med familj och det hade varit ännu roligare efter att ha varit iväg ett par månader, att höra skvaller hemifrån osv.
8. Våra föräldrar börjar bli till åren, särskilt mina som är 70+. Vi har ingen jättestor familj som kan ta hand om dem så det kan bli lite fel att åka om de skulle bli sjuka eller värre. Det finns inte så mycket att göra åt detta, men samtidigt är det vårt största orosmoln inför framtida resor som vi måste ha i åtanke.

Hur långt har vi kvar till detta kan bli verklighet varje år?

Som jag redovisat ovan kostade 2 månader i Thailand ungefär 91 000 kr netto för hela familjen. Med lite överslagsräkning tänker jag att vi klarar 4 månader på 200 000 kr (inkl den saftiga skolavgiften). Tanken är, om vi bestämmer oss för att det är vad vi vill göra, att det ska bekostas med passiv inkomst, dvs utdelningar. Målet för 2017 är att inkassera 54 000 kr i utdelningar. Enligt den fina grafen jag producerat med Stefan Thelenius eminenta sparkalkylator skulle vi kunna vara i mål med 200 000 kr i årliga passiva inkomster redan år 2024, eller kanske redan 2022 om vi från och med då slutar sätta in till pengamaskinen (vilket inte är troligt). Det betyder dock inte att vi hoppar på tåget så fort som möjligt, utan vi får känna efter igen då. Vi vill ju att pengamaskinen ska fortsätta växa och återinvesterade utdelningar är en av de viktigaste ingredienserna samt såklart löpande insättningar. Att spendera alla utdelningar på att leva livet på vinterhalvåret kanske bromsar in resan till total ekonomisk frihet för mycket.

Det är egentligen helt otroligt med tanke på att vi började med vår pengamaskin med -240 000 kr i nettoförmögenhet år 2012 (ej räknat bolån och husets värde eller CSN, endast 300 000 kr i lån till kontantinsats, 40 000 kr billån och 80 000 kr i finansiella tillgångar) och med badass-sparande och aktier så sent som 2015 (då vi ungefär nått en nettoförmögenhet på ±0 kr) . Redan efter 5 år är vi halvvägs till att ha gått från skuldsatta till att kunna spendera 4 månader utomlands - varje år, resten av våra liv. Vi har alltså inte ärvt några pengar eller fått nåt gratis, utan vi har jobbat hårt (visserligen med bra löner men en bra bit under 50 000 kr/mån), inte gått ner i arbetstid när barnen kom och sparat hårt men samtidigt inte känt oss snåla. Resultaten är såklart väldigt motiverande för mig att fortsätta, såpass att jag bloggar om det och kanske till och med inspirera någon annan där ute.

Nu är det alltså bara en tidsfråga för oss. Nån mer som blir sugen? Kommentera gärna om ni har frågor eller funderingar!

Annons med bra sparränta:

Reflektion efter 2 veckor i frihet

Nu har det gått 2 veckor sedan vi kom till Thailand för vår långledighet. Det innebär att vi har ca 6,5 veckor kvar vilket känns skönt.

Förutom ren semester har en del av syftet med resan varit att känna på semi-permanent utlandsvistelse och göra lite recon; var, när, hur hade det passat oss att komma iväg en ännu längre tid, säg 5 (vinter)månader?

Jag kan börja med förberedelserna för resan. Förutom det rent ekonomiska i reskostnader, boende och reskassa samt ledigt från våra jobb fann vi ett par saker som stack ut jämfört med en vanlig semester (med två småbarn i åtanke):

1. Vaccin. Åker man till Asien bör man vaccinera sig. Vi vuxna hade Twinrix (hepatit A+B) sedan innan men barnen behövde komplettera med hep A. Dessutom behövde vi lite boosters för bl.a. stelkramp eftersom skyddet man fick i skolåldern bara räcker ca 30 år. Vi lade till Dukoral som skyddar mot kolera och kanske även vissa typer av "turistdiarré". Summa summarum för hela familjen: 4500 kr och några timmar för logistiken.

2. Visum. Stannar man längre än 30 dagar i Thailand behöver man turistvisum. Detta var klart jobbigare än jag trodde; man behövde infinna sig på Thailänska ambassaden eller konsulatet, eller betala 400 kr per ansökan i porto. Med 4 pers i familjen, no way Jose. Eftersom vi varken bor i Stockholm eller Göteborg blev det till slut att jag fick ta en halvdag ledigt från jobbet och åka till Köpenhamn. Själva ansökan i sig var ganska jobbig med: passfoto, pass, passkopia, kopia på flygbiljetter och hotellreservationer... x 4. Det blev en bunte på ca 40 sidor i ansökan... eftersom jag var skraj att inte göra något fel (har hört att de kan vara nitiska) tog det mig ett 20 min samtal till ambassaden, 3 timmars research online, 3 timmar att skiva och sammanställa alla papper och sedan 4 timmar restid (och 250 kr tågbiljett) och handläggningstid. Whyyy? Nästan två arbetsdagar wastade på byråkrati. Jaja, vi hade iaf räknat med 1000 DKK i avgift men slapp den eftersom de körde en turistpromo.

3. Reseförsäkring. Det ingår som standard 45 dagars reseförsäkring i hem/villaförsäkringen. Ska man resa längren så behöver man tillägget "förlängd reseförsäkring". Jag antog att denna skulle vara billig eftersom det ingår 45 dagar vilket är ganska mycket. Så fel jag hade! 15 dagar extra skulle kosta familjen 1 770 kr, eller 118 kr per dag. Jag hittade ett annat bolag för 1 440 kr men kände att det var smidigast att köra med vårt ordinarie bolag. Det var bara att bita ihop, och framför allt ha koll på detta i framtiden ifall vi får för oss att åka kanske 5 månader. Då hade det kostat oss 12 400 kr...

4. Packning. Hur packar man för 60 dagar i en barnfamilj? Det var ganska självklart att vi inte kunde ta med 60 ombyten var, så vi får såklart tvätta på plats. Ca 10 ombyten blev det till slut. Man vill ju helst inte fastna i Thailändska landsbygden med diarré eller skärsår, så det fick bli ett gediget reseapotek med allt från vätskeersättning och medicin till kompresser, tejp och myggmedel. En hel ICA-kasse blev det (I shit you not, pun intended) för reseapoteket. Och såklart 6 flaskor solkräm... Vi skippade laptops för att få ner vikten, men 2 iPad mini fick i alla fall plats, thank God. Eftersom barnen är 4 och 6 år gamla slapp vi även barnvagn, blöjor och sånt vilket var grymt skönt...

5. Ekonomin och huset hemma. På 60 dagar hinner man få flera räkningar så vi såg till att allt var på e-faktura (gillar inte autogriro eftersom jag ibland faktiskt fått fel och varit tvungen att bestrida fakturor). Mobilt bankid och bankdosa fick följa med. På positiva sidan kunde vi minimera kostnader genom att sänka uppvärmning till minimum, säga upp bredband och ställa av bilen. Total besparing: ca 1200 kr på fasta kostnader. Vi hade tankar på att hyra ut huset men 2 mån var lite för kort tid för caset med folk som behöver transitbostad vid t.ex. husförsäljning. Vi kom överens om att vi inte pallade hyra ut via t.ex. Airbnb eftersom det är svårt att administrera från andra sidan jorden, samt det faktum att folk skulle rota i våra privata ägodelar eller värre... Inte heller studenter var aktuellt, undertecknad har bott på korridor i 6 år och vet hur det går till... ;) Eftersom vi inte hittade några intresserade bekanta eller andrahandsbekanta fick det vara. Istället fick vi hjälp av schyssta grannar att vattna blommor, ta in post och skotta.

Konstpaus! Satan vad jobbigt det är att skriva det här på mobilen. Skulle kanske släpat med laptop ändå... i alla fall...

Sååå, hur är läget i Thailand då? Det hade kunnat börja med kaos med tanke på att vi landade mitt i det värsta vädret (för årstiden) på 40 år. Ni kanske har läst om översvämningarna i södra Thailand, och det var även en del problem ända upp mot Bangkokhållet. Vi skulle egentligen passa på att uppleva en tågresa här söderut från Hua Hin till Huay Yang på ca 20 mil. Den skulle ha kostat oss 5 kr per pers, men tyvärr hade broar rasat på vägen så tågen gick inte. Det fick bli minibuss för 450 kr istället. Den resan gick mycket snabbare än jag trodde, och jag fick för första gången uppleva att köra om utryckningsfordon med blåljus...

Huay Yang är en liten fiskeby i den tunna remsan på väg mot södra delarna där landet är som smalast. Bara 1,5 mil från havet till gränsen till Myanmar. Av någon anledning har en himla massa svenskar hittat hit och byggt sk "gated communities", närmare 1000 familjer vilket innebär typ 1/3 av hela befolkningen. Området är utspritt på typ 5x5 km så något sorts färdmedel är ett krav. Vi hyrde en sareng, moppe med sidovagn, kostar ca 70 kr om dagen. Jag har aldrig kört moppe innan (jag fick välja mellan moppe och en dator när jag fyllde 15, gissa vad jag valde), och osmidig som jag är lyckades jag spräcka mobilskärmen i fickan när jag skulle putta ut åbäket på gatan. Fail!

Eftersom det verkade vara fortsatt regn i Khao Lak avbokade vi boendet där och stannade i Huay Yang 10 dagar extra på ett annat boende. Vi fick offra en natt depisition, 500 kr, men det fick det vara värt.

Vi har genomfört ett planerat studiebesök på svenska skolan här. De har öppet från nov-mars och vore ett krav ifall vi skulle komma en längre tid igen i framtiden då barnen kommer ha skolplikt. Det såg trevligt ut, de hade en stor tomt med pool på området. Vi tittade in i de enkla men funktionella skolhyddorna och det såg mysigt ut. 9 lärare på 58 barn (åk 1-9) var bra fler än i svenska skolor vilket var bra. Våra barn tittade på oss och undrade när vi skulle dra så de kunde börja "jobba". De hade nämligen fått för sig att det var första skoldagen och var sjukt taggade. Bra betyg alltså! MEN... sen snackade vi skolavgift. Mindre än en månad skulle kosta 1 750 kr per vecka per barn! Eftersom det inte finns fritids är det 23 timmar per vecka barnen är där, vilket innebär 76 kr per timme. De ger 7 % rabatt för längre vistelse och tar 30 000 kr jämnt för hela terminen (5 mån). 60 000 kr för två barn innebär en större budgetpost än boendet! Det finns tydligen ett fåtal exempel på kommuner som låtit skicka med skolpengen (och därmed slippa avgiften) men det var väldigt sällsynt. Detta måste vi verkligen kalkylera noga för om vi planerar frihet i framtiden...

Annars är livet här, i ett gated community på landet, ganska soft. Poolen är fin och vi bor vid en 8 km lång finkornig sandstrand där det har byggts flertalet sandslott. Största förvåningen är nog prisläget på livsmedel. Det finns ingen stormarknad inom 1 mil så alla inköp sker i typ 7 eleven och motsvarade lokala, mer sunkiga butiker. Maten är svindyr rent ut sagt. Eftersom det är många svenskar här är det mycket importerad och knappt någon lokal mat. En liter Yoplait yoghurt går på 70 SEK! En liter mjölk: 10 SEK. En burk öl (billigaste lokala): 9 SEK. Alltså svenska priser eller värre. Tillgång och efterfrågan... hoppas på bättre prislägen i Phuket!

En annan överraskning åt det positiva hållet är hur pass välutbyggt bredband det finns här. Det finns gratis wifi överallt och då är vi på landet nu. Alla hus vi sett hittills har haft fiber indraget. Jag köpte ett thailändskt SIM-kort med 4G och teckningen är bättre än i svenska storstäder... nice!

Maten är som väntat väldigt god, men vi har haft lite otur och jag och barnen blev magsjuka en gång. För barnen tror jag det var majonnäsen. För mig tror jag det kom efter att jag beställt in "thai spicy" röd curry. Den gav mig bokstavligt talat magsår och dagen efter blev det total tömning från alla håll, feber och sängliggande i 36 timmar. Nu, 3 dagar senare vågar jag fortfarande inte äta något kryddstarkt eftersom jag fortfarande har känningar av magsår. Goddamn, "thai spicy" är alltså SPICY.

På kvällen, när barnen har lagt sig är det rätt gött att sitta på altanen med en öl (som förra hyresgästen glömt/lämnat, #sparadkrona). Bästa prylen som vi tog med hemifrån förutom badbyxor måste vara en Chromecast. Nästan alla serlösa boenden har platt-TV och gratis wifi och vips så har man tillgång till Netflix. Har hunnit beta av några avsnitt av Travelers och Black Mirror.

En annan fin sak är att svenska börsen är öppen ända till 23.30 lokal tid så man kan kolla sina innehav och handla lite på fyllan, alltid trevligt!

Men trots allt har det bara gått 2 veckor och det känns fortfarande mer som en chartersemester än en (semi)permanent vistelse. Jag kollar tom jobbmailen ibland av ren nyfikenhet, och bitvis på kvällarna saknar jag datorn där hemma. Vi snackar om ett 30-årigt beroende alltså... får se igen om ett par veckor hur det känns! Just nu lever jag klart dyrare än i Sverige men hoppas hitta lite knep och smultronställen som inte ruinerar mig.

Ha det bra!

Annons med bra sparränta:

Sammanfattning 2016 och mål 2017

Då har mitt första år som bloggare stängt och det är dags att titta tillbaka på vad man åstadkommit under året, reflektera och sedan sätta upp mål för 2017. Den största anledningen för mig att blogga är att dokumentera mål och resultat, att lättare kunna följa upp samt att känna lite press att prestera. Om någon råkar bli inspirerad eller underhållen under tiden är det en stor bonus. En poäng med mitt bloggande är att konkret visa att det faktiskt går att jobba mot ekonomisk frihet och personlig utveckling även för gemene man, utan specialkunskaper eller ärvda pengar. Med det hoppas jag kunna inspirera och motivera andra att ta sig ur sin comfort zone hoppa på tåget. Det enda som egentligen krävs är commitment och tålamod. Kortfattat kan man summera mitt 2016 som "uppvaknandets och medvetenhetens år".

Med uppvaknande menar jag att jag började läsa ekonomibloggar mer regelbundet, lyssna på poddar och sätta mig in i konceptet med pengamaskin och #sparadkrona på allvar. Jag hade ju varit på börsen i många år, men nöjt mig med ca 15 % sparkvot och spenderat en hel del pengar på prylar. Med en god ekonomi hade det känts skönt att äntligen slippa spara eller i värsta fall inte ha råd till nåt, och då har man mått extra bra och unnat sig allt. År 2012 köpte vi hus och lämnade endast 80 000 kr i portföljerna, samtidigt som vi tog 300 000 kr i blancolån från släkten för kontantinsatsen.

Det var tufft att börja om på minus, men efter en hel del inspiration från mina bloggkollegor insåg jag att det vore fullt möjligt att bli ekonomiskt oberoende (då menar jag slippa jobba, inte kunna köpa en söderhavsö) genom tålamod att spara, investera och dra nytta av ränta-på-ränta-effekten. Investeringarna skulle fokusera på passiv inkomst i form av utdelningar och inte kräva särskilt mycket analys och research. Helt enkelt hitta stabila bolag och sedan buy and hold.

Sparandet skulle komma från onödiga och tråkiga utgifter. Det är viktigt att fortsatt kunna unna oss saker som ger oss äkta glädje, t.ex. att resa. Förutom det rent ekonomiska insåg jag vikten av en bra hälsa när min syster dog i cancer sommaren 2015, endast 42 år gammal. Jag gav mig fan på att komma i god form och helt enkelt bli det bästa jag kan, på alla plan. Därav föddes bloggen Maxa Allt som handlar om utdelningsinvestering på sparade pengar utan att vara snål och kompromissa nöjen, socialt umgänge och hobbies, med samtidig fokus på hälsan.

Hur har bloggen utvecklats då? Tyvärr har den sedan i höstas blivit utsatt för referral-spamtrafik vilket har gjort att statistiken blivit helt oanvändbar. Innan dess låg det hyfsat stadigt på ca 4000 träffar i månaden, vilket är väldigt trevligt. Det har hunnit bli 58 inlägg under året, men frekvensen har avtagit sedan i somras. Bloggen tar mer tid än jag kunnat ana, jag kan lätt sitta 10 timmar med ett inlägg. Dessa 10 timmar ska ju tas från något annat håll, och med den "kostnadseffektiva" levnadsstil jag har finns det inte mycket slötid att plocka från, särskilt när jobbet kräver 9 timmar om dagen. Kombinerat med idétorka har jag haft svårt att skriva så många inlägg som jag velat, men jag ska jobba för bättring 2017. Jag blev även med Twitter i våras, och där har det hunnit bli 223 tweets och 444 följare. Trevligt!

Ekonomi - uppföljning mål 2016

Hur gick det då rent ekonomiskt? Låt oss hoppa direkt till den heliga Grafen!

Utveckling 2016, alla konton (aktier, fonder, barn, pensioner):

Jag hade egentligen inga mål uppsatta för värdeutveckling, men det är kul att följa så att man inte underpresterar. Huvudmålet är ju utdelningar, men värdeökning har också en väldigt viktig roll. Antingen kan jag sälja med vinst senare, eller så börjar bolagen dela ut så småningom. Här kommer ju även vinster in från trades där jag sålt av innehav. Som ni ser ovan presterade alla portföljer totalt +14,76 % jämfört med index på +9,65 %, alltså mer än 5 %-enheter bättre än index, vilket jag är väldigt nöjd med.

På plussidan har jag varit med i en hel del börsintroduktioner vilket ibland har gett väldigt bra resultat. Jag har varit med på följande börsintroduktioner och inte gått back på en enda (hittills):

• Coor Service Management Holding
• Attendo
• Leo Vegas
• Humana
• Nordax
• Resurs Holding
• Follicum
• Academedia
• Internationella Engelska Skolan
• ZetaDisplay Pref

Förutom några köp/sälj på börsintroduktionerna ovan har jag under hösten även provat på lite swing/day trading, dvs att kortsiktigt spekulera i värdepapper och köpa/sälja samma dag eller inom några dagar. Jag har ingen som helst edge, är inte särskilt påläst eller kunnig på teknisk eller fundamental analys, utan jag har tittat hur andra gjort, oftast på Shareville och valt ut några case att följa, mest på känsla. Det var mest som en kul grej med begränsad risk (max 10 000 kr per trade) och för att lära sig. Det är viktigt att titta på både vinster och förluster, för det är ju de senare man lär sig mest av. Här är samtliga trades jag gjort:

Datum	Typ	Värdepapper	Antal	Kurs	Belopp
2016-12-21	Sälj	Aino Health	-250	23,50 SEK	5 860,00 SEK
2016-12-20	Köp	Aino Health	250	22,40 SEK	-5 614,00 SEK
				Netto	246
2016-12-14	Sälj	BrainCool	-1000	10,30 SEK	10 274,00 SEK
2016-12-07	Köp	BrainCool	1000	9,75 SEK	-9 774,00 SEK
				Netto	500
2016-10-17	Sälj	Free2move Holding	-200000	0,05 SEK	10 573,00 SEK
2016-10-14	Köp	Free2move Holding	200000	0,05 SEK	-9 624,00 SEK
				Netto	949
2016-09-07	Sälj	Immune Pharmaceuticals	-2000	3,40 SEK	6 783,00 SEK
2016-09-07	Köp	Immune Pharmaceuticals	2000	3,24 SEK	-6 496,00 SEK
				Netto	287
2016-09-06	Sälj	MedicPen	-6000	1,92 SEK	11 491,00 SEK
2016-08-31	Köp	MedicPen	6000	1,71 SEK	-10 286,00 SEK
				Netto	1205
2016-08-29	Sälj	Besqab	-45	231,00 SEK	10 369,00 SEK
2016-08-26	Köp	Besqab	45	225,50 SEK	-10 173,00 SEK
				Netto	196
2016-08-17	Sälj	Simris Alg B	-500	20,00 SEK	9 975,00 SEK
2016-08-17	Köp	Simris Alg B	500	19,20 SEK	-9 624,00 SEK
				Netto	351
				Summa	3734

Totalt 3734 kr i vinst alltså, utan en enda förlustaffär. Vilken tur man haft! Fast det är inte hela sanningen, tyvärr. Jag har även försökt trada med certifikat. Närmare bestämt i olja med 10x hävstång.

Datum	Typ	Värdepapper	Antal	Kurs	Belopp
2016-09-08	Sälj	BULL OLJA X10 AVA 5	-6000	0,60 SEK	3 600,00 SEK
2016-09-07	Köp	BULL OLJA X10 AVA 5	6000	0,48 SEK	-2 880,00 SEK
2016-09-05	Sälj	BULL OLJA X10 AVA 5	-4000	0,54 SEK	2 160,00 SEK
2016-08-31	Sälj	BULL OLJA X10 AVA 5	-4000	0,69 SEK	2 760,00 SEK
2016-08-31	Köp	BULL OLJA X10 AVA 5	4000	0,62 SEK	-2 480,00 SEK
2016-08-19	Sälj	BULL OLJA X10 AVA 5	-4000	1,30 SEK	5 200,00 SEK
2016-08-19	Sälj	BULL OLJA X10 AVA 5	-4000	1,30 SEK	5 200,00 SEK
2016-08-19	Köp	BULL OLJA X10 AVA 5	4000	1,25 SEK	-5 000,00 SEK
2016-08-19	Köp	BULL OLJA X10 AVA 5	4000	1,25 SEK	-5 000,00 SEK
2016-08-18	Köp	BULL OLJA X10 AVA 5	4000	1,16 SEK	-4 640,00 SEK
				Netto	-1080
2016-01-28	Sälj	B OLJA X1AV4	-5500	0,19 SEK	1 045,00 SEK
2016-01-12	Köp	B OLJA X1AV4	3500	0,32 SEK	-1 120,00 SEK
2016-01-08	Köp	B OLJA X1AV4	2000	1,12 SEK	-2 240,00 SEK
2016-01-07	Sälj	B OLJA X1AV4	-2000	1,25 SEK	2 500,00 SEK
2016-01-07	Köp	B OLJA X1AV4	2000	1,11 SEK	-2 220,00 SEK
				Netto	-2035
				Summa	-3115

I början av 2015 köpte jag större engångsposter i både olja och guld. Det var tänkt som en hedge, krockkudde i portföljen mot surare tider på börsen. Både olja och guld föll kraftigt direkt efter mina och kunde aldrig återhämta sig på grund av den stora hävstången. 23 000 kr upp i rök. Så här har det t.ex. sett ut för guld:

Jag lärde mig inte tillräckligt 2015 men nu är det tydligt för mig: jag ska ge fan i råvaror för jag kan inget om dem, och framför allt certifikat med hävstång. Om man nu ska chansa, så ska man definitivt inte sitta länge med dem då volatiliteten av naturen är enorm.

Nog om det. Så hur gick det med de faktiska målen jag satte upp för 2016? Man kan läsa om dem överst på sidan, men jag sammanfattar nedan:

1. Vi ska bli platinakunder hos Avanza. Det innebär mer än 1 miljon i samlat sparande och resulterar i lägre ränta på belåningen.

Utfall: JA - målet uppnåddes redan i juli, visserligen till stor del på grund av att jag flyttat in några tjänstepensioner. Jag skrev ett eget inlägg om om att bli miljonär här, vilket även blev det mest populära av alla. Kanske inte helt oväntat :)

2. Vi ska tillföra minst 180 000 kr till pengamaskinen, exkl pensioner och barnspar.

Utfall: 155 600 kr - mål ej uppnått. Den största anledningen är att vi skippat överföringar i november och december för att ha en buffert under vår Thailandsresa. Jag är ändå nöjd med utfallet, även om jag såklart gärna hade kommit över 180 000 kr till pengamaskinen.

3. Portföljerna exkl belåning, pensioner, barnspar och fru Maxa Allts egna konton ska vara värda 650 000 kr.

Utfall: 731 582 kr. En riktig fullträff! Det är smått otroligt då jag 2016-07-04 uppdaterade mina mål och värdet just då var 556 104 kr. Portföljerna har alltså gått upp med 175 478 kr H2 2016. Exklusive insatta medel men inklusive utdelningar är ökningen 97 478 kr, smått otroligt.

4. Utdelningarna under året ska överstiga 25 000 kr.

Utfall: 27 034 kr, 8 % bättre än väntat! Om man räknar alla konton, inkl pension och barnspar blev utdelningen 30 446 kr, en ökning med 58,7 % från året innan.

Jag hade inte satt upp något konkret mål om sparkvot under 2016, men jag har följt upp det och det såg ut som följer:

Månad	Sparkvot (%)
Mars	37.5
April	54.2
Maj	53.8
Juni	44.3
Juli	55.6
Augusti	40.7
September	60.6
Oktober	27.9
November	52.2
December	41.7
Medel	46.85

Ungefär 47 % medel sen jag började mäta. Helt OK tycker jag, och förmodligen en fördubbling mot 2015.

Under året hörde jag också talas om konceptet Magic Formula och startade en sådan portfölj i juli. Man kan läsa om det i mitt inlägg här. Det är helt enkelt en formel som hittar undervärderade bolag och genererar en topplista på vad man ska investera i, och så följer man upp någon gång per år och byter ut innehaven mot hur listan ser ut just då. Den har historiskt avkastat väldigt bra och dess simpelhet med en helt mekanisk modell lockade i och med min passiva inställning till börsen, att inte behöva lägga hundratals timmar på att analysera bolag.

För detta experiment behövde jag ungefär 50 000 kr, och eftersom jag inte ville sälja av några innehav fick det bli en tjänstepensionsportfölj som passande nog precis flyttats in till Avanza och hade ungefär så mycket i likvida medel. Tanken var att investera hela portföljen jämnt fördelat i ca 11 innehav. Eftersom jag lärt mig att inte köpa hela poster i ett svep, som när jag köpte 200 st Telia i min pensionportfölj på kursen 54,15 kr, började jag smått med poster på <599 kr. Detta för att courtage skulle avrundas neråt till 1 kr. #sparadkrona, remember? Jag fyllde på vid dippar, och ibland blev det jobbigt efter att vissa innehav stuckit iväg. Det innebar att jag endast lyckats investera ca 60 % av portföljen, vilket varit lite tråkigt efter en sådan stark avslutning på året. Dock har jag sparat några otroliga förluster på att inte köpa allt på en gång. På vissa av innehaven hade det inträffat precis på en topp. Se här t.ex:

Hade jag köpt hela posten vid första köpet hade jag idag legat i princip på ±0. Istället ligger innehavet just nu på +58 %!

Här är utvecklingen på hela portföljen som startade i mitten på juli:

Om man tittar på grafen ser det ju inte så kul ut, men anledningen är att portföljen haft svårt att hänga efter en stark börs, +10,94 %, när den började på 0 kr och slutade med 40 % i likvida medel. Sett till investerade kronor per den 30 december motsvarar det en värdeökning på +8,4 %. När jag väl börjar närma mig fullinvesterad räknar jag med att slå index med råge.

Värt att nämna är också att jag under året blivit kund hos Nordnet. När de hade en promo att bjuda nya kunder på var sin HM-aktie kunde jag inte hålla mig borta, när de dessutom kör courtagefritt på Stockholmsbörsen upp till 80 000 kr. Jag lägger numera allt barnsparande dit. Något oväntat blev det även en börsintroduktion där eftersom jag på senare tid sett att Nordnet blir partner medan Avanza inte blir det. Lite irriterande eftersom jag gillar att kunna delta i börsintroduktioner på belåning, så behöver jag inte reservera en massa likvider när jag ändå aldrig blir fullt tilldelad. På Nordnet har jag ju inga tillgångar att belåna än, så det går ju inte. Så alla grafer ni sett inkluderar såklart inte Nordnetportföljerna, men i relevanta fall har jag inkluderat belopp.

När jag började med bloggen satte jag även upp långsiktiga mål för att bli ekonomiskt oberoende. Med hjälp av z2036 sparkalkylator gjorde jag vissa antaganden om möjligt sparande, utdelningar, värdeutveckling och fick fram följande matematiska plan:

Som ni ser ligger jag efter i den matematiska planen. Till viss del beror det på att jag räknade alla portföljer när jag tog fram den, medan jag i uppföljningen inte räknar med barnspar, pensioner och fru Maxa Allts konton. Jag lämnar planen som den är och tror att jag kommer ikapp en del till 2017.

Avslutningsvis under ämnet ekonomi vill jag bara nämna en fin achievement: Jag fick två kursdubblare under året, Acando och Ferronordic Pref. Väldigt skoj, särskilt att en av dem var en preferensaktie. Det hade jag aldrig kunnat förvänta mig. Only in Russia...

Trots kursdubblarna måste nog den bästa achievementen ändå vara att jag har kunnat sova gott om nätterna. Ingen oro för innehaven, även fast portföljvärdet vissa dagar föll med närmare 30 000 kr. Med en riskspridning, visserligen lite väl tung i fastigheter, och fokus på utdelningar snarare än värde har jag inte varit orolig, inte ens vid Brexit eller Trump-vinsten. Det har varit väldigt skönt, och helt enligt plan att portföljerna ändå ska sköta sig mest själva. Eftersom jag trots allt slutade på +15 % under året kan man ändå inte påstå att jag blivit särskilt testad, men målet var hur som helst uppnått.

Ekonomi - mål 2017

1. Tillföra minst 200 000 kr i form av sparande till pengamaskinen
2. Sparkvoten ska i genomsnitt vara mer än 55 %.
3. Utdelningarna ska överstiga 54 000 kr under året
4. Portföljvärdena exkl pensioner, barnspar och Fru Maxa Allts egna konton ska överstiga 1 100 000 kr.

Hälsa, familj, jobb, fritid, socialt - uppföljning 2016

Förutom pengar har jag ju lite mål även för mig personligen, hälsa, jobb och socialt umgänge. För 2016 hade jag satt upp följande mål:

Hälsa - Gå ner till 75 kg och klara milen under 50 minuter.
Utfall: Jag lyckades gå ner till 77 kg, men efter julledigheterna landade vågen på 79 kg. Fortfarande bättre än 2015, men ändå inte riktigt nöjd. Jag klarade inte milen, men i alla fall 8 km under 50 min.

Familjen - Umgås mer med familjen och se till att herr och fru Maxa Allt är synkade gällande hela Maxa Allt-konceptet.
Utfall: Det fick bra till sommaren, sen tappade vi en del under sommaren och hösten. Båda fick plötsligt och samtidigt dubbelt så mycket att göra på jobbet. Det slet på oss, men samtidigt var vi överens om vad vi vill uppnå. Framför allt på helgerna hade vi kunnat bli ännu bättre på att hitta på saker.

Jobb - Jag ska öka min lön med minst 4 % och ha en sidoinkomst på minst 5000 kr.
Utfall: Löneförhöjning på 1,7 % blev en stor besvikelse, som jag skrev om här. Sidoinkomsterna uppgick till 11 151 kr efter skatt. Det innefattar ersättning som kassör från föreningen, affiliates via bloggen, marknadsundersökningar och att ha sålt prylar. Jag har ännu inte kunnat casha ut en enda krona för annonser på bloggen, vilket är lite av en besvikelse. Det är ju inte målet med bloggen, men det hade varit kul att få någon krona extra, bara för att kunna säga att man har en sidoinkomst :)

Fritid - jag ska fortsatt kunna unna mig tid vid datorn och TVn utan att ha dåligt samvete.
Utfall: Ja, jag har kunnat sitta en hel del med t.ex. Heroes of the Storm och säkert 200 TV-avsnitt, med endast en smula dåligt samvete.

Socialt - jag ska umgås mer med vänner och kollegor och bredda min umgängeskrets.
Utfall: Jag är fortfarande inte nöjd med hur det har gått. Har umgåtts mer med kollegor på jobbet, vilket har känts väldigt trevligt, men i princip alla har sagt upp sig. Bummer.

Hälsa, familj, jobb, fritid, socialt och blogg - mål 2017

Hälsa - Gå ner till 75 kg och klara milen under 50 minuter. En favorit i repris!

Familjen - Mindre bråk och stök och mer harmoni hemma. Mer tålamod med barnen. Vet inte hur detta ska mätas, får väl bli på känsla i samråd med vad fru Maxa Allt tycker.

Jobb - Få min första chefstjänst med personalansvar. Sidoinkomst på minst 10 000 kr.

Fritid - Någon planerad aktivitet varje helg, stor som liten. Oftast med familjen, ibland med vänner.

Socialt - Vi ska träffa vänner mer, minst två gånger i månaden. Åka på utflykt tillsammans på helger, bjuda hem dem till oss eller bjuda in oss till dem :)

Blogg - Jag ska skriva minst ett inlägg i veckan, inte nödvändigtvis lika långa som det här. Nå 10 000 träffar i månaden.

That's it! Om man summerar allt så tycker jag 2016 ändå blev ett lyckat år. Med lite mer fokus och färre sjukdagar hoppas jag 2017 blir ännu bättre. Jag önskar er alla ett lyckat 2017, med många #sparadkrona, fina investeringar och bra personlig utveckling!

Hur har det gått för er 2016? Har ni satt upp några mål sedan tidigare, och klarade ni dem? Nya mål för 2017? Det hade varit kul att se hur det går för er läsare!

Annons med bra sparränta: